Amanda

One life, many ways

- Mental förkylning

Publicerad 2017-10-25 20:14:52 i Tankar,

- TID
Hur kommer det sig att vi är så fokuserade på tid, när det är något hjärnan inte kan uppfatta? 1 sek är alltid 1 sek, men kan kännas både som en evighet eller ett kort ögonblick. Vi har nästan alltid ont om tid, oavsett vad vi gör. Vi jagar något som är konstant, något vi inte kan förhandla med, ve får varken mer eller mindre tid.
 
Vad hade jag gjort om jag haft mer tid? Eller handlar det om hur jag prioriterar min tid? Jag känner mig kontant jagad av den där j*vla tiden. Hjärnan är tre, fyra, fem steg före det jag gör just nu.. Hur lätt är det att jobba då? Får ju huvudvärk bara jag tänker på det...
 
- PERSPEKTIV
Livet susar ofta förbi i en vansinng fart. Allt blir vardag och jag reflekterar ofta inte över vad jag gör, varför jag gör det osv. Enda gången är när jag går till eller från arbetet. Då har jag tid att reflektera över livet ca 10-15 min och sätta saker i perspektiv. Ibland är känslan tacksamhet, ibland stress, ibland trötthet, ibland lycka... Jag ifrågasätter vad som är viktigt. Vem bestämmer vad som är viktigt? Vad ska prioriteras? Spelar det någon roll vad jag gör på en dag i mitt arbete i det stora hela? Vad gör det om 1 år, 1 vecka eller 10 år? I vilket perspektiv är det viktigt? 
 
- PRIORITERINGAR
Mitt arbete handlar som oftast om prioriteringar. MEN jag känner att hur jag än försöker prioritera så hinner jag inte med. Jobbet är alldeles för flytande för att jag, efter knappt ett år, ska veta vad som är viktigast.
- Är det viktigt att vara tillgänglig för alla? Kritiken som hörs är ju att människor aldrig får tag på sin förmedlare. 
- Är det viktigt att de själva ska få välja aktivitet? Det som sägs är ju att det är vår professionella bedömning som ska ligga till grund. Samtidigt ska kunderna själv veta vad som är bäst för dom. Alltså ni hör ju.. Det är ju helt emotsägelsefullt.
 
I mitt huvud kan jag ingenting längre. Jag är inte bra på mitt arbete. Jag har ingen lust att träna. Jag har ingen lust att vara social.. Jag vet inte ens vad annars jag skulle kunna jobba med, jag kan ju ingenting. 3 år på högskola, x antal hundratuden i studielån och mitt huvud är tomt. Eller ja, tomt är det inte, men det är inte fyllt med konkret och användbar fakta. 
 
Håller jag på att få en mental förkylning? Är jag återigen bara känslig eller är det något som inte stämmer? 
Kommentarer (0)

- 29 Januari

Publicerad 2016-01-29 08:55:28 i Tankar,

Varit hemma i två veckor och hunnit landa i vardagen igen. Tycker det är svårt att inte falla tillbaka i gamla gråa tanke-mönster. Yttre faktorer så som väder, människor och media som hela tiden matar en med "negativitet". Det som slår mig så här efter 2 veckor är hur tråkiga svenskar är, med risk för att generalisera lite här nu. 
 
Vi är verkilgen ett folk som bara kan vara roliga och avslappnade med människor vi känner och i miljöer vi känner oss trygga i. Gör man en utsvänging på en offentlig plats så stirrar folk på en som att man vore mentalt störd. Kanske överanalyserar jag? Är det så att jag kanske är lite mentalt störd? Är det ett små-stadssyndrom? Inget är ju svart eller vitt i livet så det ligger väl någonstans i den oändliga grå-skalan.
 
Jag kämpar varje dag med att inte "falla tillbaka" i det tråkiga tankemönstret, där prata med främlingar är lika illa  som att råna en gammal tant. Jag vill vara lite impulsiv, säga roliga saker när jag känner för det och hälsa på folk som jag inte känner. Det är inte lätt när man får en blick tillbaka som säger "vad är det för fel på dig?". 
Jag tycker synd om flyktingar som kommer hit. Inte undra på att dom inte kan integreras, vi ger dom inte ens en chans! Självklart finns det människor som är undantag, och dom ska ha en stor eloge för det arbete dom gör. Hoppas jag kan bli ett undantag. Mental träning på att våga vara lite crazy. Jag är inte så värst crazy, men lite "för-glad" för en normalsvensk i det offentliga rummet skulle jag gissa på.
 
Okej, detta blev ett väldigt skumt inlagg.. Kanske är det en acklimatiseringsprocess som tar sin lilla tid. Jag saknar iaf känslan i Frankrike, där fanns det mer ljus och härlig stämning. Kanske var jag den negativa gnällspiken därnere, vem vet...
Kommentarer (1)

- #PrayforParis

Publicerad 2015-11-14 22:35:39 i Tankar,

Eftersom jag inte är religiös så gillar jag inte hashtagen, men då jag känner att stödet för den hemska händelsen igår är större än att vara PK just nu får den stå där.
 
 
 
Ja hörrni, vad säger en, vad gör en när något som detta händer? Vad ska en känna? Rädsla? Hopplöshet? Ilska? 
Det finns nog tyvärr inget svar, alla reagerar vi olika, på gott och ont. 
 
Mina egna känslor svajjar mellan hopplöshet och ilska över att detta får så stor uppmärksamhet när det i princip sker dagligen i Mellanöstern & Afrika. Varför är det skillnad på folk och folk?! Vad är det som gör att vi i Europa tror att vi är skyddade mot hemskheter som dessa? Är "vi" mer "civiliserade" än "dem"? Samtidigt vill jag inte förminska händelsen, det har fortfarande hänt, det är hemskt, lika hemskt som attentaten i Libanon i veckan (som jag inte hade en aning om,..) 
Igår var jag arg, förbannad (och berusad), idag kan jag inte fatta att det hänt och känner hopplöshet för mänskligheten och framtiden.. Orkar inte läsa nyheterna... Vad kommer hända nu? Ännu ett krig mot "terrorn"? Vilket stackars land blir offer denna gång? Är det rätt att döda en massa oskyldiga där då, "In the name of democracy and liberty"? Skitsnack
 
Vad händer med alla muslimer som inte är extremister? Hur mycket skit kommer dom få utstå den närmsta tiden? Vad händer med flyktingarna som kommit hit, eller dom som är påväg? Jag vill inte ens tänka den rädsla dom måste känna. Det värsta är att folk drar slutsatser som muslim=terrorist/extremist..
 
Kanske är det så att kulturer inte ska "blandas". Vi människor kanske inte kan bo och samsas med varandra om vi inte har samma värderingar, synsätt, idéer etc? Samhällena vi byggt upp är inte gjorda för det. Kanske ska vi även sluta tro att "vi" har den "rätta" kulturen och ge fan i att försöka pracka på varenda kontinent vår kultur. Rätt här är kanske inte rätt överallt på hela jorden. Menar inte att någon annan kultur är mer rätt eller fel, men alla kulturer kanske inte fungerar överallt. Och väljer man att flytta, får man anpassa sig. Passar det inte, flytta igen.. Att fly är något annat, och något bra svar på det har jag inte.. Ska länderna som folk flyr till anpassa sig, ska flyktingarna anpassa sig? Vem har auktoriteten att bestämma?
 
Jag kommer inte sluta diskutera och krititsera den värld och kultur jag lever i förrän den erkänner sina misstag och svagheter. Jag kommer fajtas och argumentera mot dem som tror att folk har olika värde pga kultur/religion/etnisitet.. 
Jag hoppas att jag inte tappar gnistan pga idiotin som finns överallt. Det är dags att öppna både ögon och hjärtan mina vänner! 
Det bor ca 7 miljarder människor på vår jord och jag vägrar tro att majoriteten är onda. 
 
 
 
 
- Be the change you wish to see in the world
- Gandhi
Kommentarer (1)

- komma igång

Publicerad 2014-11-23 20:39:06 i Tankar,

Tänkte att jag kanske skulle försöka komma igång att skriva här igen.. Vi får se hur det går :) 

Det är ingen idé att jag försöker uppdatera om vad som hänt senaste 1.5 åren typ, även om till och med jag skulle behöva det. 

Har egentligen inget att skriva idag, tänkte mest återuppväcka bloggen så får vi se vart tankarna för mig bästa gång! 
Vi ses 


Kommentarer (0)

- 21 april

Publicerad 2013-04-21 22:30:16 i Tankar,

Varför har man så svårt att säga vad man tycker, tänker och känner? Är man rädd för hur mottagaren ska reagera eller kan känslan "gå över" och då är det bara onödigt att prata om de?

Anyhow, gårdagen var toppen, Oscars och Stamp as in the good old days. Träffade Y&K. K har skaffat en tjej han inte är förälskad i (smart va?). Han kanske inte heller ska säga 'elle est ma chérie' till henne om en annan. Fattar ni? Vi stannade så länge att vakten till slut fick slänga ut oss.

Fler såna kvällar tack!
Kommentarer (0)

- Tänk om..

Publicerad 2012-01-19 22:06:29 i Tankar,

Ni känner säkert igen känslan.. 
Den som kommer krypandes ibland, när du sitter och funderar över något
Ibland på kvällen, ibland mitt på dagen. 
Vad som helst kan utlösa den
...Tänk om..
.. jag hade gjort sådär
.. jag hade sagt sådär
.. jag inte hade gjort det där
.. jag hade tänkt på det

..Man kan komma på mycket "tänk om jag" - tillfällen. 
MEN, hur tusan ska man kunna leva då? 
Även om jag är en person som lever efter "ångra hellre det du gjort, än det du inte gjort" 
har jag stunder då jag känner att jag borde gjort så istället för si, eller rättare sagt inte gjort så istället för si. 
Undrar varför man inte kan vara nöjd över det man har. Är gräset grönare på andra sidan?
Ser du inte efter vet du inte, men innan du gör det tänk efter på vad du har, och är du redo att kanske förlora det?

xoxo
Kommentarer (1)

-

Publicerad 2011-11-15 22:33:18 i Tankar,

Kollade precis på Efter tio från i måndags. Det handlade om cancer, och om att unga vuxna som får cancer hamnar lite mellan stolarna. Dem tillhör inte barn och inte heller tillhör dem miljön där äldre behandlas. Med i programmet var 2 st som har startat ungcancer, en av det har även haft cancer och är nu frisk. Det dom gör är att stötta och hjälpa unga med cancer och även deras vänner och famlij kan få stöttning genom samtal. 
Man kan bli stödmedlem för endast 250 :-/år. gå in på www.ungcancer.se och läs mer. 
Cancer är ett väldigt känsligt ämne och att våga prata om det är nog väldigt viktigt, för att ta bort just laddningen i ordet. Många överlever faktiskt cancer, även om det ofta förknippas med död. Som sagt, in och läs!


Från cancer till lite personliga tankar; 
Känns inte så jätterelevant med tanke på det jag precis skrev, men alla har vi något vi måste ventilera

Fick en känsla av stolthet idag! Den bara flög på mig helt utan förvarning. Jag är så stolt över att jag inte är småsint eller inte kan unna andra lycka och välgång. Visst, jag kanske inte är bäst på att säga det till dem, men jag missunnar ingen deras drömmar eller mål. Sen är jag glad att jag flyttat. Jag älskar mina vänner men staden är inte riktigt stor nog och svenskar i allmänhet är ju tråkigare än en mulen höstdag! Jösses, när jag flyttar "hem" igen så ska jag vara mer belgisk/fransk. 
Jag läste i amelia i förrgår att livet egentligen är ganska lätt, men att våra tankar och känslor gör allt mycket jobbigare. Och visst stämmer det? I alla fall för oss västerlänningar. I Afrika eller andra krigsdrabbade/svältdrabbade/katastrofdrabbade områden är det inte så, men utifrån vårt liv så är det nog ganska lätt att leva. Mycket sitter i psyket och allt är inte så jobbigt som vi målar upp det att det är eller ska vara. 

Mer självkänsla åt folket!
Det tror jag gör livet lättare

Kommentarer (1)

- 10 november

Publicerad 2011-11-10 21:59:08 i Tankar,

God kväll kära vänner (och fiender om jag nu har några)!

Sorry för dålig uppdatering det senaste men har njutit av livet och umgåtts med med nära och kära. 
Var som sagt "hemma" i Sverige en vecka och hälsade på! Nu i efterhand så kommer jag knappt ihåg vad jag gjort, tiden gick så vansinnigt snabbt så allt bara rullade på. Men det var så himlans roligt att träffa "alla" igen. Hann kanske inte med varenda en, men det är snart jul! ;)

Känner mig en aning schizofren när jag vart "hemma" (Sverige). Jag saknar alla så himla mycket, men jag trivs ju superbra här med?! Vad att göra? Vem vet, kanske hamnar jag i Frankrike, USA eller varför inte England. Time will tell

Vet ni att man kan vända sina negativa tankar hur lätt som helst till att bli positiva? Det roliga är att jag kan göra detta varje dag, med precis allt. MEN ibland känner jag inte för det. Ibland vill jag bara vara såååå negativ att himlen nästan ramlar ner. Varför är det så? Om man nu har möjligheten att må bra och känna sig lycklig, varför vill man ibland då må dåligt? Är det för att vi är vana vid att man inte kan få må bra hela tiden? Ingen kanske mår bra heeela tiden men man behöver inte göra det värre.. Hur tänker ni?

Well well nog om det! Ikväll är jag i alla fall superwoman och förhoppningsvis även imorgon. Anledningen stavas träning! Jag gjorde till och med min personliga tränare, herr M, förvånad och nog lite stolt ikväll när jag klarade målet att göra 10 armhävningar (alltså sånadär riktiga på fötterna och jobbiga ni vet) på rad. Jag gjorde till och med 10x2 och sedan 5 till. Det är roligt att träna när man märker resultat! Ser gör jag inte, men känner det gör jag :)
Detta kommer jag leva på länge

Annars har det inte hänt så mycket mer. Vi har inget varmvatten, varit borta en vecka nu. Diskmaskinen fungerar, elementen lagade dom idag. Så får vi bara varmvatten snart så är det tipptopp igen ska ni se! 

Nu ska superwoman läsa lite mer politikblablabla innan hon somnar. 

Hej svejs!
Kommentarer (1)

- Färger i en vind

Publicerad 2011-09-18 22:08:45 i Tankar,



Äppelpaj a la Amanda

Det var en trevlig middag med den danske mannen och hans fru! Trodde änna det skulle bli lite långtråkigt, men jag hade fel. Man ska inte ha förutfattade meningar här i livet :)

Nu håller jag på och pysslar lite med iTunes.. Det håller på och krånglar! Åh så ovanligt när det gäller tekniska saker, NOT!
Så fort det har uppdaterat klart så tänker jag stänga ner för dagen, det är ju en dag imorgon också ;)

Har börjar drömma väldigt mycket, eller kommer ihåg dem bättre.. Önskar jag kunde förstå vad de betyder, men vill nog inte ens veta. OM det verkligen betyder något? Det är det ingen som vet.

Åh, mina kära vänner!! Jag vill ha er här NU allihop. Tillsammans gör ni mig komplett på alla sätt och vis <3

Sov sött mina kära
Kommentarer (1)

Om

Min profilbild

C'est la vie

Här får ni följa min vardag som en helt vanlig "Svensson" men mycket tankar om stort och smått. Min önskan med livet är att alltid försöka påverka världen till det bättre, lokalt eller internationellt gör detsamma, bara vi får en finare värld med mer medmänsklighet och ödmjukhet.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela