- 17 oktober
Har aldrig varit bra på att starta upp ett inlägg sådär soft och stiligt ni vet..
Likadant var det när jag skrev hemtentor förra hösten, eller mail på jobbbet nu. HUR hur hur HUUUR får man det liksom sådär glajdigt (nytt ord)? Hemtentorna tog en halv dag för att bara få första meningen bra, bra så att den gick att bygga vidare på och utan att skriva för mycket av svaret just där. Herregud, ska man ordbajsa 1 sida/svar så kan ju inte första meningen innehålla allt viktigt.
Och så var det kanske inte början detta inlägg egentligen skulle handla om, men ibland blir det sådär. Man bara halkar in på ett spår och sen så rullar det på. Ibland känns det som en evighet, att man är fast för alltid. Sedan märker man förändringar, börjar planera lite, bryta sig loss från det "vanliga". Ändrar lite där det går för stunden, kanske är det en själv man ändrar på, kanske är det något i hemmet, på jobbet, fritiden eller whatever.. Jag tycker det är lustigt när vänner säger "det här är inte du", "såhär brukar inte du göra/säga/uppträda".. Då, ibland undrar jag om jag är en väldigt bra skådespelare som spelat min roll så bra att inte ens mina vänner vet vem jag är..
Amen hallåååå!! vakna upp, kolla i varenda tidning i tidningsstället du går förbi. Jag har läst de, du har läst, alla har läst det någongång, Det står på ett ungefär såhär "Trivs du inte med ditt liv? Här är knepen för att ändra få en lyckligare vardag och bättre självkänsla...må bra...." Precis, det går ut på att ändra sig. Livet ändrar sig, allt ändrar sig. Ska då jag, som inte ens levt halva livet, ha samma beteende från att jag är 15-16 år tills jag är 65 år och senil. NEJ, Jag kommer också ändra på mig. Gillar du det inte, fine. Inte mitt problem (älskar det). Jag har inte fötts för att göra andra lyckliga och höja dom till skyarna. Jag vet inte dirket varför just jag finns, men inte fan är det därför i allafall. Jag tar fortfarande reda på det. Ibland tror jag att jag hittat rätt väg, tills jag ser att det är en återvändsgränd. Lite så som i Belgien, överallt är det återvändsgränder.. Så än är det inte över. Oj, jag kommer få vända om många gånger innan jag hittat "hem".. Och tills dess, följ mig på resan eller ur vägen. Bromsklossar har jag inte mycket för..
Egentligen skulle inlägget inte handla om det heller, men jag känner mig ganska nöjd :) Nästa gång kanske det blir ett sammanhängande inlägg om mitt jobb eller något annat spännande!
xoxo
Likadant var det när jag skrev hemtentor förra hösten, eller mail på jobbbet nu. HUR hur hur HUUUR får man det liksom sådär glajdigt (nytt ord)? Hemtentorna tog en halv dag för att bara få första meningen bra, bra så att den gick att bygga vidare på och utan att skriva för mycket av svaret just där. Herregud, ska man ordbajsa 1 sida/svar så kan ju inte första meningen innehålla allt viktigt.
Och så var det kanske inte början detta inlägg egentligen skulle handla om, men ibland blir det sådär. Man bara halkar in på ett spår och sen så rullar det på. Ibland känns det som en evighet, att man är fast för alltid. Sedan märker man förändringar, börjar planera lite, bryta sig loss från det "vanliga". Ändrar lite där det går för stunden, kanske är det en själv man ändrar på, kanske är det något i hemmet, på jobbet, fritiden eller whatever.. Jag tycker det är lustigt när vänner säger "det här är inte du", "såhär brukar inte du göra/säga/uppträda".. Då, ibland undrar jag om jag är en väldigt bra skådespelare som spelat min roll så bra att inte ens mina vänner vet vem jag är..
Amen hallåååå!! vakna upp, kolla i varenda tidning i tidningsstället du går förbi. Jag har läst de, du har läst, alla har läst det någongång, Det står på ett ungefär såhär "Trivs du inte med ditt liv? Här är knepen för att ändra få en lyckligare vardag och bättre självkänsla...må bra...." Precis, det går ut på att ändra sig. Livet ändrar sig, allt ändrar sig. Ska då jag, som inte ens levt halva livet, ha samma beteende från att jag är 15-16 år tills jag är 65 år och senil. NEJ, Jag kommer också ändra på mig. Gillar du det inte, fine. Inte mitt problem (älskar det). Jag har inte fötts för att göra andra lyckliga och höja dom till skyarna. Jag vet inte dirket varför just jag finns, men inte fan är det därför i allafall. Jag tar fortfarande reda på det. Ibland tror jag att jag hittat rätt väg, tills jag ser att det är en återvändsgränd. Lite så som i Belgien, överallt är det återvändsgränder.. Så än är det inte över. Oj, jag kommer få vända om många gånger innan jag hittat "hem".. Och tills dess, följ mig på resan eller ur vägen. Bromsklossar har jag inte mycket för..
Egentligen skulle inlägget inte handla om det heller, men jag känner mig ganska nöjd :) Nästa gång kanske det blir ett sammanhängande inlägg om mitt jobb eller något annat spännande!
xoxo
